När en närstående insjuknar
När en person insjuknar förändras mångas liv – parrelationen, familjen eller vänskapsförhållandet. Insjuknandet är en kris som alla möter på sitt eget sätt. Det tar sin tid att acceptera den nya livssituationen.
En närståendes psykiska sjukdom kan vara en stor kris inte bara för den insjuknade själv utan också för andra personer i hens liv. Parrelationen, familjelivet eller vänskapsförhållandet kan sättas på prov om man inte får det stöd som behövs för situationen.
Det är också bra om den insjuknades närstående får hjälp så att de inte blir utmattade eller sjuka. Dessutom är det viktigt att de närstående tar hand om sig själva, gör saker som ger styrka och träffar personer som det är lätt att umgås med. Om den insjuknade har en vårdkontakt kan man tillsammans diskutera situationen och om hur alla parter kan få tillräckligt med stöd. Det är lättare att finnas vid en närståendes sida om man har fått stöd av en yrkesutbildad person eller kamrater för att hantera situationen.
Du är ett stort stöd för din närstående. Det räcker att du finns.
Även om sjukdomen skakar om livet kan många saker också underlättas när sjukdomssymtomen får ett namn och en förklaring. Man kan leva ett bra liv med många sjukdomar. Svårigheter kan också stärka relationen, till och med bli en gemensam överlevnadshistoria.
När en partner insjuknar
Insjuknandet kan förändra partnern och samvaron. Det är naturligt att sakna den människa och parrelation som kändes bekant och trygg före insjuknandet. Relationen kan dock också stärkas när man möter sjukdomen tillsammans.
När en partner blir sjuk kan ansvaret för vardagen i stor utsträckning överföras på den andra parten i relationen. Den ekonomiska situationen kan också vara oroväckande. Det kan kännas som om partnern bara är en sjukdom och inte en annan, jämlik människa.
Självmedkänsla är en viktig färdighet när partnern har insjuknat. Det är förståeligt om du är ledsen eller arg.
Att prata öppet och ha en bra känslomässig kontakt underlättar. Det är viktigt att båda parterna i parrelationen kan uppleva omtanke, omsorg och gemenskap trots sjukdomen.
Om det finns barn i familjen är det bra att berätta ärligt för dem om sjukdomen, dess följder och behandling på ett sätt som passar barnens ålder. Man måste betona för barnen att sjukdomen inte är deras fel och att de kommer att tas hand om. Hela familjen kan också fundera på vad man kan göra tillsammans. Alla familjemedlemmar kan behöva hjälp och stöd.
När en förälder insjuknar
Det är mycket vanligt att en förälder insjuknar. Då kan barnet bli tvungen att ta hand om föräldern och hushållsarbetet mer än vad som är rimligt. Det kan vara svårt att koncentrera sig på skolgången när oron för föräldern tar så mycket av tankarna. Man behöver dock inte gå igenom det ensam.
Även om det kan kännas svårt att berätta om saken för närstående eller yrkesutbildade personer lönar det sig. Genom att söka hjälp kan man få mer information om förälderns sjukdom. Det underlättar ofta när man får veta hur sjukdomen påverkar vardagen och hur andra som upplevt samma sak har klarat sig.
En förälders sjukdom är aldrig barnets fel – oavsett ålder – och det är inte barnets uppgift att se till att föräldern mår bra. Barnet har full rätt att vara lycklig och leva sitt eget liv.
Så här hjälper du ett barn vars förälder har insjuknat
Känner du ett barn eller en ung person vars närstående vuxna, till exempel en förälder, har insjuknat psykiskt? Du kan vara den som stannar upp och frågar, lyssnar och hjälper barnet vidare. Fråga barnet hur hen mår. Barnet bär ofta på för mycket oro och ansvar, men barnets stödbehov beaktas inte alltid. Barnet kan framstå som en överlevare eller ha kraftiga symtom, men behöver alltid hjälp av en vuxen.
När ett barn insjuknar
När det egna barnet insjuknar väcker det svåra känslor och frågor. Barnet har dock goda möjligheter att återhämta sig om hen får hjälp och en trygg relation till de närstående bevaras.
Genom att diskutera kan man visa att man finns där för barnet. Det lönar sig också att fråga barnet direkt om svåra saker, såsom självmordstankar. Det är bra att komma ihåg att föräldern är viktig för barnet, även om barnet genom sitt beteende försöker hålla föräldern på avstånd. Barnet behöver acceptans, kärlek och omsorg. Det är viktigt att berätta för barnet att hen är värdefull, härlig, unik och speciell.
Utöver förälderns stöd behövs utomstående hjälp. Information om sjukdomen, dess behandling och återhämtning hjälper både föräldern och barnet.
