Psykoterapi som hjälp vid psykiska problem
Psykoterapi är ett arbete som kräver engagemang med stöd av en psykoterapeut. Om de psykiska problemen försvårar vardagen, studierna, arbetet eller människorelationerna kan man fundera på om psykoterapi kan vara till hjälp.
Psykoterapi kan vara rehabiliterande psykoterapi som stöds av FPA, psykoterapi som genomförs med en servicesedel som beviljats av den offentliga hälso- och sjukvården eller psykoterapi på egen bekostnad.
I olika utmanande livssituationer kan du få hjälp av många olika yrkesutbildade personer som arbetar med att möta människor. För behandling av allvarliga psykiska störningar behövs dock en yrkesutbildad person med erfarenhet och skyddad yrkesbeteckning. Sådana yrkesutbildade personer finns på Valviras webbplats.
Psykolog, psykiater, psykoterapeut, terapeut – vad är skillnaden?
Psykologer har studerat hur människans psyke fungerar vid universitetet. De är experter på psykologi och arbetar till exempel inom mentalvårds- och missbrukartjänster, vid familjerådgivningar, på sjukhus, i skolor och inom företagshälsovården.
Psykiater är specialistläkare som får ställa diagnoser och förskriva läkemedel, till skillnad från psykologer och psykoterapeuter. B-utlåtande som krävs för FPA:s rehabiliterande psykoterapi ska alltid begäras från en psykiater.
Psykoterapeuter är yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården med skyddad yrkesbeteckning, som har studerat psykisk hälsa och genomgått egen terapi. Endast en psykoterapeut kan erbjuda psykoterapi.
En terapeut eller korttidsterapeut kan vara vem som helst. Många kan ha kompetens och utbildning i psykisk hälsa, men de är inte bundna av samma skyldigheter och ansvar som psykoterapeuter.
Vilka är de vanligaste inriktningarna inom psykoterapi?
Det är viktigt att veta vilka skillnader det finns mellan de olika inriktningarna inom psykoterapi, eftersom olika inriktningar påverkar vilka situationer och bakgrunder de lämpar sig bäst för och hur man börjar hantera psykiska problem. En psykoterapeut ska alltid ha utbildning i den psykoterapiform som hen erbjuder. Vid sidan av en lämplig inriktning är det viktigt att hitta en terapeut med vilken terapirelationen känns naturlig och bra.
Kognitiv psykoterapi
I den kognitiva psykoterapin undersöks sambandet mellan tankar, känslor, beteende och fysiska känningar. Genom att observera sina egna tanke- och handlingssätt kan man öka den mentala flexibiliteten och lindra psykiska symtom.
Även om man i kognitiv psykoterapi, beroende på terapeut, kan betona barndomsupplevelser eller tidigare livserfarenheter mer eller mindre, är syftet att lära sig nya sätt att fungera i vardagen. Det är dock viktigt att förstå varifrån olika tankar, känslor och handlingssätt härstammar.
Vid kognitiv psykoterapi är terapeuten en aktiv samtalspartner. Interaktionen mellan parterna står i centrum för terapin.
Inom den kognitiva psykoterapin övar man också i praktiken på nya sätt att agera. En del terapeuter ger uppgifter mellan mötena för att träna och stärka de nya färdigheterna.
Läs också om kognitiv beteendeterapi och kognitiv-analytisk psykoterapi (KAT).
Psykodynamisk psykoterapi
Syftet med psykodynamisk psykoterapi är att öka människans medvetenhet om sina känslor, upplevelser och vanor.
Inom psykodynamisk terapi är ett av de centrala arbetssätten att behandla upplevelser från barndomen, vilket ökar förståelsen för deras inverkan på nuet. Dessutom undersöks inre konflikter och typiska beteendemönster i olika människorelationer. Även drömmar kan behandlas.
Terapeutens aktivitet i samtalet kan variera, men vanligtvis ges mest utrymme för personen själv att uttrycka sina tankar. I psykodynamisk terapi är det viktigt att mötena sker regelbundet. De ämnen som behandlas varierar efter klientens egna önskemål och vanligtvis ges inga uppgifter under eller mellan mötena.
Lösningsfokuserad psykoterapi
I lösningsfokuserad psykoterapi står individens resurser i centrum. Den lösningsfokuserade psykoterapin fokuserar på nuet och framtiden och barndomen eller tidigare livserfarenheter behandlas sällan.
Den lösningsfokuserade psykoterapin fokuserar som namnet antyder på att hitta lösningar på utmanande livssituationer och att gå framåt i livet. I stället för att fokusera på problem strävar man efter att hitta möjligheter och styrkor som hjälper att nå målen.
Traumapsykoterapi
I traumapsykoterapi fokuserar man på behandling av olika posttraumatiska störningar. Sådana kan vara till exempel posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) eller dissociativa störningar. I bakgrunden kan det finnas upprepade traumatiska händelser, såsom våld i nära relationer, uppväxt i en familj med missbruksproblem eller sexuellt våld.
I traumapsykoterapi är det viktigt att få information om traumatiseringen och dess följder och lära sig att identifiera olika situationer som kan utlösa traumasymtom. Det är viktigt att personen så småningom lär sig kontrollera de kroppsliga och mentala reaktionerna som traumatiska minnen väcker. I terapin behandlas också händelser och situationer som själva traumat har orsakat. Som en metod i traumaterapin kan man bland annat använda EDMR-terapi eller ögonrörelseterapi.
Du kan läsa mer om varje inriktning och även om andra inriktningar till exempel på webbplatsen Minduu.
När bör man ta hjälp av psykoterapi?
Vem som helst kan insjukna i psykiska störningar. En del insjuknar redan som unga, andra först som vuxna. Både genetiska och miljömässiga faktorer kan påverka sjukdomsutbrottet. Om de psykiska problemen försvårar vardagen, studierna, arbetet eller människorelationerna kan man fundera på om psykoterapi kan vara till hjälp.
Psykoterapi förutsätter att det psykiska tillståndet och livssituationen är tillräckligt stabila för att man ska orka bearbeta saker. Till exempel i den akuta fasen av en allvarlig depression eller krissituation kan annan vård vara nödvändig. Psykoterapi är lämplig först när tillståndet har förbättrats något. Även om olika former av psykoterapi har utvecklats även för många svåra störningar, bör en yrkesutbildad person bedöma om psykoterapi är lämplig vid detta tillfälle.
Missbrukar- och mentalvården är tyvärr fortfarande separerade, vilket kan göra det svårare för många att få hjälp. För att få rehabiliterande psykoterapi som ersätts av FPA måste ett eventuellt missbruksproblem behandlas så att terapin kan genomföras på ett fungerande sätt – man får alltså inget B-utlåtande för psykoterapi om man har missbruksproblem. Missbruksproblem och psykiska problem går dock ofta hand i hand och därför är det viktigt att vårdsystemet gör det möjligt att få hjälp med båda problemen samtidigt.
Hur mycket kostar terapin?
Även om FPA beviljar rehabiliterande psykoterapi ska personen alltid själv betala självriskandelen. Storleken bestäms enligt terapeutens prislista.
Hur kan jag ansöka om FPA:s rehabiliterande psykoterapi?
Ett villkor för beslut om rehabiliterande psykoterapi är att terapin ska stödja studierna, möjligheterna att stanna kvar i arbetslivet och övergången till eller återgången till arbetslivet. Det är viktigt att lyfta fram detta i den egna ansökan.
Vem som helst kan inte ansöka om psykoterapi som ersätts av FPA. Personen ska vara 16–67 år och dessutom ska arbets- eller studieförmågan vara hotad på grund av psykisk ohälsa. Dessutom krävs att personen har fått vård i minst tre månader efter att diagnosen ställts och ett högst ett år gammalt B-utlåtande av den behandlande psykiatern. Man behöver inte ännu veta namnet på psykoterapeuten i utlåtandet.
FPA beviljar stödet för ett år åt gången och det ska alltid sökas på nytt efter ett terapiår. Även ett B-utlåtande som skrivits av en psykiater måste sökas på nytt varje år. En ny ansökan kan också skrivas av till exempel företagsläkaren.
Psykoterapi som ersätts av FPA kan fås för högst tre år. FPA kan på särskilda grunder bevilja en ny period av rehabiliterande terapi om det har gått minst fem år sedan föregående period upphörde.
Krävande medicinsk rehabilitering
Ett rehabiliteringsalternativ är också krävande medicinsk rehabilitering som beviljas personer under 65 år som på grund av funktionsnedsättning eller sjukdom har stora svårigheter att klara av och delta i dagliga aktiviteter. Målen för krävande medicinsk rehabilitering är inte terapeutiska och rehabiliteringen anknyter inte direkt till sjukvården.
Eftersom man kan bli tvungen att vänta länge på psykoterapi kan ett alternativ vara nätterapi. Även om nätterapi inte är egentlig psykoterapi krävs ändå en läkarremiss. Nätterapi ses främst som ett egenvårdsprogram där terapeuten stöder ett självständigt framskridande med olika innehåll och uppgifter. Nätterapin tar ofta några månader och kan i bästa fall vara lika framgångsrik som psykoterapi ansikte mot ansikte. Du kan läsa mer om nätterapi till exempel på webbplatsen Mielenterveystalo.fi
Hur väljer man terapeut?
Rehabiliterande psykoterapi som ersätts av FPA kan endast ges av psykoterapeuter som godkänts av Valvira och som har rätt att använda yrkesbeteckningen i fråga. De terapeuter som har meddelat sina kontaktuppgifter till FPA:s söktjänst finns i FPA:s sökning av serviceproducent. Om du söker en terapeut via andra vägar är det viktigt att kontrollera att terapeuten är godkänd av FPA. Du kan söka terapeuter till exempel på webbplatsen Minduu. Du kan också be om rekommendationer från dina närstående eller hälso- och sjukvården.
Det är viktigt att man känner sig bekväm och att det är lätt att diskutera med terapeuten. Terapirelationen är framför allt en förtroenderelation som ofta stärks med tiden. Många går igenom mycket smärtsamma och svåra saker i terapin, vilket gör relationen till terapeuten extra viktig. I vissa fall är det också fördelaktigt att terapeuten har särskild kompetens inom ämnesområden och livssituationer som är centrala för klienten. Sådana kan vara till exempel personlighetsstörningar, tvångssyndrom och ätstörningar. För till exempel regnbågspersoner kan det dessutom vara viktigt att terapeuten har särskild förståelse för könsminoriteter och sexuella minoriteter.
Om ekonomin tillåter det kan det vara bra att träffa några terapeuter för att bekanta sig med dem. Många terapeuter erbjuder ett introduktionsbesök till ett lägre pris än ett normalt besök.
