Personlighetsstörningar
Man talar om personlighetsstörningar när långvariga och oföränderliga beteendemönster, sätt att uppleva saker och att observera omgivningen och sig själv försvårar vardagen och människorelationerna. Personlighetsstörning kan dock behandlas och man kan lära sig att leva med den.
Det som skiljer en personlighetsstörning som sjukdom från personlighetsdrag är att sjukdomen orsakar lidande för personen – och ofta även för den närmaste kretsen. Det är dock svårt och tidskrävande att ställa en diagnos.
Personlighetsstörningar utvecklas i allmänhet redan i barndomen eller ungdomen. Bakgrundsorsaker kan vara till exempel ärftliga faktorer, graviditet, upplevelser i barndomen och trauman. Personlighetsstörningar är ganska vanliga, eftersom 5–15 procent av befolkningen har någon personlighetsstörning. Detta innebär över 800 000 finländare.
Vilka är symtomen på personlighetsstörningar?
En personlighetsstörning kan till exempel visa sig som en felaktig tolkning av en annan människas känslor och tankar och som svårigheter i sociala relationer eller i arbetslivet. Det beteende som hör ihop med personlighetsstörning är på sätt och vis ett bestående sätt att hantera interaktioner i relationer, ångest eller känslor av ensamhet.
Känslouttrycket hos en person med personlighetsstörning kan vara så kraftigt att människorna runtomkring upplever det som skrämmande. Beteendet och reaktionerna kan uppfattas som konstiga och inte som allmänt accepterade sätt att reagera. Det är möjligt att man inte känner sig sjuk. Ofta identifierar man inte personlighetsstörningen själv, utan man söker vård för något annat, såsom depression eller missbruk.
Ibland påverkar miljön så att personlighetsstörningen inte aktiveras. Även åldern kan i vissa fall minska symtomen.
I stressiga situationer kan många av oss tillfälligt uppleva och bete oss på ett sätt som liknar en personlighetsstörning. Psykiatriska sjukdomar kan också vara förknippade med beteenden som liknar personlighetsstörningar, som dock endast förekommer under sjukdomstiden.
Tre huvudgrupper av personlighetsstörningar
Personlighetsstörningar klassificeras utifrån dominerande beteendemönster. Vanligtvis delas personlighetsstörningar in i tre huvudgrupper:
Grupp A: Paranoid, schizoid och schizotyp personlighetsstörning. Typiskt för denna grupp är att beteendet är konstigt och ovanligt. Det är svårt för en utomstående att förstå beteendet eller tankegången, men det är inte fråga om psykos.
Paranoid
- Försämrad verklighetsuppfattning
- Långsinthet
- Paranoida tankar
- Misstro mot andra människor
- Man kan tolka även en liten och oavsiktlig kommentar som riktad mot sig själv.
- Ilska och motangrepp
- Misstänker upprepade gånger sin partner för otrohet eller sina underordnade eller arbetskamrater för systematiska intriger mot sig själv.
Schizoid
- Tillbakadragenhet från människorelationer
- Nedsatt förmåga att uttrycka känslor
- Tillbakadragande till en fantasivärld, självrannsakan eller hobbyer.
- Få nära vänner
- Isolering, ointresse för kontakter
Grupp B: Antisocial, instabil, histrionisk och narcissistisk personlighetsstörning. I den här gruppen styrs beteendet av emotionell instabilitet eller impulsivitet och empatiförmågan har försämrats.
Antisocial
- Likgiltighet för normer, lag och moral
- Likgiltighet, ovilja och oförmåga att beakta andra människor
- Impulsiv, lättretlig
- Hittar alltid orsaken någon annanstans än hos sig själv.
- Konflikter med samhället och/eller den närmaste kretsen
Instabil
- Instabilitet i känslotillstånd och självbild, svängningar i känslotillstånd och planer
- Instabila relationer
- Rädsla för att bli övergiven, svårigheter att kontrollera ilska
- Växlande självbild: antingen utmärkt eller misslyckad och obetydlig
- Svårt att reglera känslor
- Humörsvängningar
- Svart-vitt tänkesätt
- Livet känns ofta kaotiskt, svårt att långsiktigt förbinda sig till planer
- Stormiga relationer
Histrionisk
- Tvångsmässig sökning av uppmärksamhet
- Behov av att stå i centrum
- Sätt att klä sig, dramatik, flirtande, överdrivenhet
- Närstående kan bli trötta på det självcentrerade beteendet
- Lättsårad, söker tillfredsställelse och spänning
- Konflikter i parrelationer: om man inte får uppmärksamhet kan det leda till depression
Narcissistisk
- Storhetsföreställningar, orealistiska föreställningar om den egna förmågan
- Brist på empati
- Starkt behov av beundran
- Upplever sig ha rätt till särbehandling
- Avundsjuk, arrogant
- Kan utnyttja andra
- Långvariga svårigheter att reglera självkänsla och självuppskattning
Grupp C: Hämmad, beroende och krävande personlighet. I den här gruppen begränsas aktiviteterna av ångest, rädsla och tvångsmässighet. Personernas funktionsförmåga är ofta bättre än i andra grupper.
Hämmad
- Starkt hämmad i mänskliga relationer
- Osäkerhet, otillräcklighet, spänning
- Känslig för kritik och avvisande
- Sociala situationer är svåra: upplever att andra är kritiska mot hen.
- Behöver acceptans.
- Undviker sociala kontakter och att prata om personliga saker.
Beroende
- Starkt behov av att bli omhändertagen: leder till anpassat, ibland till och med underkastat beteende
- Svårigheter att fatta beslut
- Oförmåga att lita på sin egen förmåga att klara sig eller på att andra kan ge stöd
- Ofta ångest- och depressionssymtom
- Sökande efter andras acceptans
- Behöver stöd även i små beslut.
Krävande
- Starkt behov av ordning, fullständighet och kontroll
- Överkänslig, perfektionist, petig, envis
- Oflexibel i frågor som gäller värderingar och moral
- Detaljer, regler, tidtabeller
- Ägnar sig ofta åt sitt arbete på bekostnad av mänskliga relationer
- Leder ofta till utmattning
Hur behandlas personlighetsstörningar?
Även om det inte är helt lätt att ändra beteendet i anslutning till personlighetsstörningar är det ändå möjligt. Psykoterapi kan vara till hjälp om det egna beteendet och dess följder begränsar livet och stör relationerna. Terapin kan hjälpa till att hitta nya beteendemönster, lära känna sig själv bättre och hitta sätt att hantera situationen.
Även närstående till personer med personlighetsstörning kan behöva hjälp och stöd utifrån.
