Schizofreni
Schizofreni är en allvarlig psykisk störning som vanligtvis är förknippad med hallucinationer och stora svårigheter att klara av vardagen. Forskning visar dock att det går att återhämta sig från schizofreni delvis eller till och med helt.
Schizofreni är den vanligaste psykotiska störningen. Enligt Psykportens definition är psykos en allmän benämning på psykiska störningar där verklighetsuppfattningen förvrängs. Då är det svårt att skilja på vad som är verkligt och overkligt. En psykos kan innefatta hallucinationer och avvikande beteende.
I Finland insjuknar strax under en procent av befolkningen i schizofreni, det vill säga cirka 50 000 personer har egen erfarenhet av det.
Schizofreni bryter oftast ut ganska tidigt, i åldern 15–45 år, och utbrottet sammanfaller ofta med stora livsförändringar. Sådana kan vara till exempel inledande av studier, det första parförhållandet med sina utmaningar eller beväringstjänst. Orsakerna är dock många, från ärftliga till biologiska och miljömässiga faktorer.
Vilka är symtomen på schizofreni?
En person som insjuknat i schizofreni upplever vanligtvis hallucinationer, varav de vanligaste är hörselhallucinationer. Även syn-, känsel-, lukt- eller smakhallucinationer förekommer. Kännetecknande är också ogrundade men envisa vanföreställningar. Den insjuknade kan höra anklagande eller till och med hotfulla röster i huvudet eller vara rädd för att bli förföljd eller övervakad. Det är också vanligt att uppleva att till exempel tidningsartiklar eller tv-program hänvisar till en själv.
Ofta är symtomen periodiska och även symtomfria perioder förekommer. Symtomen varierar mellan olika personer – en del har inga symtom alls när sjukdomen inte är som värst. Det är vanligt att den insjuknade inte känner sig sjuk, men den närmaste kretsen märker ändå symtomen. Ofta behövs närstående för att få ändamålsenlig hjälp och vård. Hos en del är sjukdomen livslång, men en del tillfrisknar nästan helt eller helt. Schizofreni är inte heller något hinder i livet, vare sig för studier, arbete, hobbyer, parförhållande eller att skaffa barn.
Vad hjälper och är viktigt?
- Stöd av närstående: det är särskilt viktigt i början av schizofrenin när den drabbade kanske ännu inte själv märker att hen har insjuknat.
- Kontakt med andra människor: eftersom sjukdomen är förknippad med tillbakadragande och misstankar mot omgivningen är det viktigt att den närmaste kretsen och vårdpersonalen uppmuntrar till sociala situationer.
- Meningsfulla aktiviteter, arbetsuppgifter, studier och hobbyer – tron på den egna förmågan växer.
- Rutiner i vardagen: det är viktigt att inte isolera sig och det kan hjälpa att hålla sig sysselsatt i svårare stunder.
- Identifiering av den egna stressen och undvikande och hantering av belastande situationer, eftersom stress ökar benägenheten för psykos.
- Att utbyta tankar och erfarenheter med andra som upplevt samma saker.
- Läkemedelsbehandling, långvarig professionell hjälp och att veta att man vid behov kan få sjukhusvård.
Schizofreni är inte förknippad med aggressivitet. Hallucinationer och vanföreställningar orsakar dock rädsla, skamkänslor och isolering från andra människor. Det är inte bra att isolera sig: det är viktigt att upprätthålla kontakten med andra människor och delta i sociala situationer. För detta behövs ofta uppmuntran och lite påtryckningar, både från närstående och från vårdpersonalen.
Schizofreni kan också visa sig som ologiskt tal, passivitet och extrem trötthet. Då kan det kännas omöjligt att klara av vardagen, tvätta, handla, städa eller sköta ekonomin. En person med schizofreni behöver ofta stöd för att klara sig i vardagen. Efter insjuknandet kan personen också få problem med koncentrationen och uppmärksamheten, informationsbearbetningen och korttidsminnet. Dessa färdigheter kan stödas och upprätthållas genom övningar i rehabiliteringsprogram.
Hur behandlas schizofreni?
Schizofreni behandlas i allmänhet med läkemedel, psykosocial behandling och olika terapier. En stor del av de insjuknade har nytta av antipsykotiska läkemedel, men behovet är individuellt. En del klarar sig utan läkemedelsbehandling. Det är bra att gå igenom läkemedlens för- och nackdelar tillsammans med läkaren.
En del av de insjuknade återvänder till arbetslivet eller studielivet och för vissa är arbete med stöd det bästa alternativet. Om krafterna inte räcker till för arbetslivet är det bra att koncentrera sig på andra meningsfulla och trevliga aktiviteter och leva ett eget liv trots sjukdomen.
