Ätstörningar
Olika ätstörningar är vanliga och påminner om andra beroendesjukdomar. Om livet kretsar helt kring att äta eller inte äta är det sannolikt fråga om en ätstörning. Med professionell hjälp, stöd av närstående och tid kan man dock återhämta sig.
Ätstörningen bryter ofta ut vid cirka 15–24 års ålder till följd av psykiskt tryck och stress, men även yngre och äldre personer kan insjukna. Enligt God medicinsk praxis har 10,5 procent av unga vuxna i Finland haft en ätstörning innan tidig vuxenålder.
Ätstörningen är aldrig den drabbades fel eller val och den försvinner inte genom tvång. Även om sjukdomen kan göra livet mycket dystert och skrämmande, kan man återhämta sig helt från den med professionell hjälp, stöd av närstående och tid.
Vad beror ätstörningar på?
Många faktorer ligger bakom ätstörningar. Familjens interna dynamik, den psykologiska utvecklingen, ärftliga faktorer och personlighet kan alla påverka utbrottet av en ätstörning. Även samhället från hälso- och sjukvård till media upprätthåller uppfattningen om hur en ideal person ska se ut och hur mycket hen bör väga.
När oro, rädslor, känslomässiga blockeringar eller trauman fyller sinnet, kan matreglering och kontroll över kroppen fungera som ett sätt att hantera situationen.
Vilka är symtomen på ätstörningar?
Vid ätstörningar kan symtomen vara allt från att begränsa ätandet till att äta okontrollerat. Även personer med till synes normala matvanor kan lida av en ätstörning. Det är inte fråga om utseende eller vikt, utan om vad man tänker på och hur man förhåller sig till ätandet.
Ingen insjuknar över en natt, utan insjuknandet är en lång process. Till exempel börjar anorexi ofta med att kosten blir överdrivet hälsosam och mängden motion ökar enormt. Positiva kommentarer om en smalare kropp och tankar om fördelarna med viktminskning får inte den drabbade att känna sig sjuk. Ofta är det vännerna och familjen som först märker att allt inte står rätt till.
Ätbeteendet hos en person med ätstörning börjar dominera och störa vardagen, skolan, arbetet, hobbyer och relationer samt den fysiska hälsan. Frusenhet, trötthet, koncentrationssvårigheter, självförakt, ångest, rädsla och ensamhet kan ta över kroppen och sinnet. Ofta är ätstörningen också förknippad med depression eller skalvskadebeteende.
AFRID
Att undvika och begränsa ätandet på grund av matens egenskaper, rädslor kring mat eller nedsatt aptit. Typiskt för personer med neuropsykiatrisk störning.
Anorexi
Ätstörning med undervikt. Undvikande och reglering av matintag. Tvångsmässig träning.
Bulimi
Hetsätningsstörning. Behov att tömma kroppen efter hetsätning genom att kräkas eller med laxermedel.
BED (Binge eating disorder)
Hetsätningsstörning som inte är kopplad till behov av att tömma kroppen efter hetsätning.
Atypisk ätstörning
Samma symtom som vid anorexi eller hetsätningsstörningar, men något centralt symtom saknas eller är lindrigare. Ungefär hälften av ätstörningarna är atypiska.
Ortorexi
Fixering vid hälsosam mat. Ingen officiell diagnos, utan hör till atypiska ätstörningar med undervikt.
Hur behandlas ätstörningar?
Familjen och vännerna spelar en viktig roll för den som drabbats. Det är viktigt att inte kommentera maten eller vikten, även om oron är stor. Man kan visa tålamod, förståelse och stöd genom att tillsammans fokusera på helt andra saker i livet.
Professionell hjälp, ofta psykoterapi, är särskilt viktig för återhämtningen. Tillsammans med en yrkesutbildad person kan man hantera orsakerna till insjuknandet och hitta motivation till återhämtning. Även medicinsk hjälp kan behövas på grund av det fysiska hälsotillståndet.
Återhämtningen tar tid och ibland kan man uppleva bakslag. Symtomen kan återkomma särskilt i stressande livsskeden. De flesta av de insjuknade återhämtar sig dock helt och hållet med tiden.
