Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD)
Trauma är en känslomässig skada som uppstår till exempel till följd av en exceptionellt chockerande händelse. PTSD, det vill säga posttraumatiskt stressyndrom, är en långvarig reaktion som utvecklas efter en traumatisk upplevelse, men som man med hjälp av rätt stöd kan återhämta sig från.
En traumatisk situation eller händelse orsakar en normal reaktion på en onormal situation hos människan. Överväldigande och chockerande upplevelser rubbar den psykiska hälsan hos vem som helst och ingen ska behöva hantera sådana ensam.
I vissa fall kan den traumatiska upplevelsen fortsätta göra sig påmind långt efter att den inträffat – till exempel saker som hänt i barndomen kan påverka posttraumatiskt även i vuxen ålder.
Vad är posttraumatiskt stressyndrom?
Posttraumatiskt stressyndrom är även känt under förkortningen PTSD. Det är en långvarig reaktion som utvecklas efter en traumatisk upplevelse och som kan ha orsakats till exempel av en hotfull eller destruktiv situation eller en kraftig ångest som upplevelsen har gett upphov till.
Orsaken till posttraumatiskt stressyndrom kan vara en långvarig eller enskild upplevelse. Vid traumatisering är upplevelsens psykiska eller fysiska tyngd för individen mer avgörande än dess varaktighet. Redan en enskild traumatisk händelse kan orsaka ett trauma av typ I som människan inte kan koppla till sin egen upplevelsevärld. En upprepad och långvarig traumatiserande faktor, till exempel familjevåld, incest eller mobbning, kan orsaka trauma av typ II. I en övermäktig traumatiserande situation kan människan inte hantera det som hänt och inkludera det i sin livshistoria.
Psykiska trauman
Ett psykiskt trauma uppstår i en situation som är exceptionellt chockerande eller förknippad med maktlöshet eller livsfara. En sådan traumatisk situation kan vara till exempel självmord i den närmaste kretsen, en allvarlig sjukdom, mobbning, en olycka eller att bli utsatt för våld. Likaså uppstår ett psykiskt trauma när en människa berövas något grundläggande i sitt liv. Ett psykiskt trauma kan alltså bero på att man inte har fått omsorg och närhet i barndomen eller att man har varit tvungen att leva i en familj som överskuggats av alkoholism.
Hur belastande man upplever en händelse påverkas framför allt av hur chockerande händelsen är, men också av personliga faktorer. Sådana faktorer är till exempel eventuella tidigare traumatiska händelser och brist på psykiska resurser. Upplevelsen av trauma påverkas också av personliga faktorer, såsom resiliens, alltså förmågan att klara av och återhämta sig från svåra upplevelser.
Trauman har ibland en dold karaktär. Trots att vardagen löper smidigt kan människan uppleva en känsla av utanförskap och tänka på kaos. Det kan vara svårt att kombinera tankar, känslor, iakttagelser och minnen. Ibland kan traumat framträda först i vuxen ålder, även om man inte ens kommer ihåg händelserna under barndomen.
Ett avlägset minne och trauma kan plötsligt komma tillbaka i medvetandet i en viss situation. Man talar om triggers, det vill säga traumautlösare och flashbacks. Då känns det ofta som om man återupplever en tidigare traumatisk situation eller händelse. Till exempel straff för att man grät och visade känslor som barn kan orsaka en djup känsla av skräck och förlamning när ens eget barn gråter – utan att förstå varför. Känslorna kan också tillfälligt undertryckas. En kraftig känslomässig reaktion kan uppträda först efter flera dagar och förlamar funktionsförmågan helt och hållet.
Trauman kan yttra sig på flera sätt, både fysiskt, psykiskt, känslomässigt och i relationer. De försvinner inte av sig själva, men man kan få hjälp att hantera dem.
Vilka är symtomen på posttraumatiskt stressyndrom?
Symtom på posttraumatiskt stressyndrom kan vara flashbacks, såsom återkommande tankar, föreställningar, mardrömmar och kroppsliga reaktioner. Hos vissa förekommer däremot ständig överaktivitet som kan yttra sig som koncentrationssvårigheter, sömnstörningar, lättskrämdhet eller irritation.
Även somatiska symtom, undvikande av situationer som påminner om händelsen och dissociation kan vara symtom på posttraumatiskt stressyndrom. Med dissociation avses en allmän, normal försvarsmekanism i en traumatisk situation. Sinnet kan upplevas som uppdelat i flera delar, där en försöker leva vardagen så normalt som möjligt och den andra bär på det känslomässiga minnet av traumat.
Vad hjälper mot posttraumatiskt stressyndrom?
Om symtomen är långvariga, med plågsamma flashbacks, kraftig ångest och behov av att undvika saker som påminner om traumat, bör man söka hjälp. Den primära behandlingsformen för posttraumatiskt stressyndrom är psykoterapi. De mest effektiva är traumacentrerad kognitiv beteendeterapi, traumaterapi och EMDR-metoden, som du kan läsa mer om på Finlands EMDR-förenings webbplats.
I behandlingen är det viktigt att först öva på att reglera känslorna och kroppens reaktioner och stärka trygghetskänslan genom att förankra sig i nuet. Därefter blir det tryggare att konfrontera traumat. Traumatiska minnen sparas åtminstone delvis i icke-språklig form: visuellt, som lukter, känslor, ljud och fysiska känningar. I behandlingen verbaliseras den traumatiska upplevelsen.
Det är också viktigt att validera situationen. Det är inte konstigt att vissa känslor uppstår efter svåra upplevelser, och man har full rätt till dem. Det är bra att träna på att bemöta sig själv med medkänsla. Ett trauma är aldrig ens eget fel eller självvållat. Det är särskilt viktigt att se situationen ur ett hoppfullt perspektiv – återhämtning från ett trauma är både möjlig och sannolik. Efter enormt tunga upplevelser kan lidandet gå hand i hand med personlig tillväxt efter traumat.
