Dissociationer och dissociativa störningar
Trauma är en känslomässig skada som uppstår till exempel till följd av en exceptionellt chockerande händelse. Vid en dissociation försöker människans sinne skydda sig mot traumatiska upplevelser genom att dela sig det så att livet kan fortsätta. Det är möjligt att få hjälp med dissociativa störningar.
Det är normalt att reagera kraftigt på en traumatisk situation eller händelse. Människan har ofta svårt att förstå och hantera chockerande upplevelser och ingen behöver göra det ensam.
I vissa fall kan sinnet försöka hantera livet och vardagen genom att dela upp sig efter en traumatisk upplevelse. Även om kortvariga och sporadiska dissociativa symtom är normala, bör man söka professionell hjälp om symtomen blir långvariga.
Vad är en dissociation?
Vårt sinne försöker skydda sig mot traumatiska händelser. Man talar dissociation när en människas sinne på sätt och vis delas upp i två eller flera olika delar. Den ena delen bär på den traumatiska minnesupplevelsen känslomässigt, medan den andra försöker leva ett normalt vardagsliv, hålla minnena borta från verkligheten och begrava traumat som om det inte fanns. Då bärs traumat så att säga av en annan del av personligheten. Dissociationen gör det möjligt att fortsätta livet trots orimligt tunga upplevelser och händelser.
Vid dissociation uppstår avbrott mellan sinnets olika strukturer. I allmänhet är människors känslor, minne, tänkande, agerande och identitet kopplade till varandra. Vid dissociativa symtom eller störningar bryts denna koppling tillfälligt eller långvarigt.
Cirka tre procent av finländarna uppskattas ha dissociativa störningar.Av de psykiatriska patienterna har upp till en sjättedel någon dissociativ störning.dissosiatiivinen häiriö.
Psykiskt trauma
Ett psykiskt trauma uppstår i en situation som är exceptionellt chockerande eller förknippad med maktlöshet eller livsfara. En sådan traumatisk situation kan vara till exempel självmord i den närmaste kretsen, en allvarlig sjukdom, mobbning, en olycka eller att bli utsatt för våld. Likaså uppstår ett psykiskt trauma när en människa berövas något grundläggande i sitt liv. Ett psykiskt trauma kan alltså bero på att man inte har fått omsorg och närhet i barndomen eller att man har varit tvungen att leva i en familj som överskuggats av alkoholism.
Hur belastande man upplever en händelse påverkas framför allt av hur chockerande händelsen är, men också av personliga faktorer. Sådana faktorer är till exempel eventuella tidigare traumatiska händelser och brist på psykiska resurser. Upplevelsen av trauma påverkas också av personliga faktorer, såsom resiliens, alltså förmågan att klara av och återhämta sig från svåra upplevelser.
Trauman har ibland en dold karaktär. Trots att vardagen löper smidigt kan människan uppleva en känsla av utanförskap och tänka på kaos. Det kan vara svårt att kombinera tankar, känslor, iakttagelser och minnen. Ibland kan traumat framträda först i vuxen ålder, även om man inte ens kommer ihåg händelserna under barndomen.
Ett avlägset minne och trauma kan plötsligt komma tillbaka i medvetandet i en viss situation. Man talar om triggers, det vill säga traumautlösare och flashbacks. Då känns det ofta som om man återupplever en tidigare traumatisk situation eller händelse. Till exempel straff för att man grät och visade känslor som barn kan orsaka en djup känsla av skräck och förlamning när ens eget barn gråter – utan att förstå varför. Känslorna kan också tillfälligt undertryckas. En kraftig känslomässig reaktion kan uppträda först efter flera dagar och förlamar funktionsförmågan helt och hållet.
Trauman kan yttra sig på flera sätt, både fysiskt, psykiskt, känslomässigt och i relationer. De försvinner inte av sig själva, men man kan få hjälp att hantera dem.
Vad är en dissociativ störning och vilka är symtomen?
Till dissociativ störningar hör bland annat dissociativ identitetsstörning, där en person har separata delar av personligheten och tillstånd som ofta varierar plötsligt. Även dissociativ minnesförlust och depersonaliseringsstörning, där människan upplever sig vara overklig, hör till dissociativa störningar.
Symtom på dissociativ störning är bristande koncentrationsförmåga, minnesluckor, tankspriddhet, lamslagenhet, ätstörningar, beroenden, somatiska smärtor, misstro mot andra människor, känselbortfall, depression, utmattning och hallucinationer.
Vad hjälper mot dissociativa störningar?
Det är viktigt att vara medveten om att kortvariga och sporadiska dissociativa symtom är normala. Man bör söka vård eller bedömning om symtomen orsakar problem och om man misstänker en egentlig dissociativ störning. Den viktigaste behandlingsformen för dissociativa störningar är psykoterapi.
Det är individuellt vad som hjälper vem. Lämpliga metoder beror på om man söker hjälp för minnesproblem, depression eller misstro mot andra människor.
Dissociationssymtomen kan variera och därför är det lätt att blanda ihop dem med andra psykiska störningar. Även den behandlande instansen kan bli förvirrad när symtomen varierar och behandlingen och läkemedlen inte har någon effekt. Då finns det i allmänhet ingen information om det bakomliggande traumat. Om man endast fokuserar på symtomen identifieras inte traumat.
Återhämtningen från dissociativa störningar kan ta lång tid och lyckas inte alltid. Det är dock bra att komma ihåg att det går att återhämta sig med rätt behandling och att det trots symtomen är möjligt att leva ett bra liv.
