Vid dissociation kan en person inte kombinera separata tankar, känslor, observationer eller minnen till en meningsfull helhet i sitt medvetande. Dissociation skyddar sinnet från något trauma som föds när människan upplever en oöverkomlig händelse eller lever i en situation som överskrider det man kan tåla.
Vid dissociativa störningar delas sinnet så att ena halvan bär på det traumatiska minnet på känslosidan medan den andra halvan försöker leva en vanlig vardag och hålla bort minnena. Då kan stimulus som relaterar till traumat eller samtal om händelser förknippade med traumat utlösa dissociation som skyddar från känslominnena.
Dissociativa störningar antas vara till och med lika vanliga som depression. Uppskattningarna varierar mellan 1,4–10 procent. Störningen konstateras oftare hos kvinnor, men det är möjligt att den är lika vanlig hos män men identifieras mer sällan.
Symtom på dissociativa störningar
Traumat kan visa sig som många olika slags symtom på fysiskt, psykiskt, känslomässigt eller relationsmässigt plan. Dissociativa symtom är bland annat minnesförlust (amnesi), att känna sig själv overklig och främmande (depersonalisation) eller uppleva bekanta eller omgivningen som främmande eller konstiga (derealisation), desorientering i tid och rum, förvrängda observationer, ibland synvillor och hörselhallucinationer.
Dissociation kan ibland även förekomma som fysiska symtom såsom konvulsioner, muskelryckningar, mutism eller uttalsstörning, domning, värk och smärta, blindhet eller andra sinnesstörningar och medvetandeförlust.
På grund av symtomens mångfald kan de lätt förväxlas med andra psykiska störningar. Om man endast fokuserar på symtomen kan det hända att traumat inte identifieras.
Behandling av dissociativa störningar
Vid behandling av dissociativa störningar är målet att gradvis konfrontera traumatiska känslominnen så att den insjuknade slutligen kan lära sig känna igen känslor som orsakas av dem och kontrollera dem. Psyko- eller traumaterapi kan hjälpa med detta.
Att anknyta överväldigande upplevelser till den egna livshistorien är en lång process. Det är viktigt att hitta en expert med vem man känner sig förstådd och hörd.
På grund av dissociativa symtom är det också skäl att besöka en läkare för att utesluta eventuella somatiska sjukdomar.
Man kan även sträva efter att konfrontera traumatiska minnen med egenvård, till exempel med hjälp av avslappningsmetoder eller diskussioner. Psykoedukation, det vill säga bättre information om och förståelse av den egna situationen, är också ofta till nytta.
Lämpliga behandlingsformer är alltid individuella och beror även på om man söker hjälp för problem med minnet, för depression eller för misstro mot andra människor.
Läs mer om var du kan söka hjälp med utmaningar gällande mental hälsa
Läs mer om Centralförbundet för Mental Hälsa