Ätstörningar

Enligt THL:s undersökning har cirka 6 procent av kvinnor vid 15–35 års åldern och 0,3 procent av män vid 15–35 års åldern haft en ätstörning.

Ätstörningar utvecklas under en lång tid och till följd av flera faktorer. En ätstörning kan påverkas av rådande ideal i samhället, familjens interna dynamik, personlighet, hur självbilden formas och ärftliga faktorer. De insjuknade har ofta en förvrängd kroppsbild, tvångstankar relaterade till mat och depressionssymtom.

Vanligen upplever den insjuknade inte sig själv vara sjuk eller så försöker hen dölja sina symtom. Detta betyder att närstående har en viktig roll i att sjukdomen identifieras. Ju tidigare behandlingen av en ätstörning kan inledas, desto bättre möjligheter har man att tillfriskna.

De vanligaste ätstörningarna

Anorexi

En ätstörning som är förknippad med att man undviker och reglerar sin mat och sitt ätande, motionerar överdrivet mycket och tvångsmässigt strävar efter perfektion.

Bulimi

En ätstörning där den insjuknade hetsäter och har ett behov av att bli av med maten genom kräkningar eller laxermedel.

Hetsätningsstörning

En ätstörning vari hetsätningen inte är förknippad med ett behov av att bli av med maten man har ätit.

Atypisk ätstörning

Samma symtom som vid anorexi eller bulimi, men något väsentligt symtom saknas eller är lindrigare. Cirka hälften av alla ätstörningar är atypiska.

Ortorexi

Besatt av en hälsosam diet. Ortorexi är inte en officiell diagnos utan en typ av atypisk anorexi.

Behandling av ätstörningar

Vid behandling och rehabilitering av ätstörningar är det viktigt att personen själv är motiverad vad gäller behandlingen.

Vid sidan av att näringstillståndet korrigeras består behandlingen av näringsterapi, noggrann uppföljning av vikten och psykoterapi eller familjeterapi enligt patientens situation. Vissa antidepressiva läkemedel (SSRI-preparat, t.ex. fluoxetin) kan hjälpa med perioderna av hetsätning.

Ätstörningar behandlas ofta i öppenvård, men om vikten är mycket låg eller sjunker snabbt måste man vårdas på sjukhus. Psykoterapi eller annat psykosocialt stöd kan hjälpa att behandla orsakerna till att man insjuknat och hitta motivation för att bli frisk.

Genom att lära sig emotionella färdigheter kan den insjuknade lära sig tåla känslorna av ångest utan att tillgripa metoder förknippade med ätstörningen och åter bygga sin egen identitet. För behandlingen och rehabiliteringen är det också av vikt att den insjuknade inte isolerar sig från vänner och närstående.

Det kan ta en lång tid att tillfriskna från en ätstörning, och symtomen kan återkomma, särskilt vid stressande livssituationer. Med tiden tillfrisknar de flesta dock helt.

 

Läs mer om var du kan söka hjälp med utmaningar gällande mental hälsa
Läs mer om Centralförbundet för Mental Hälsa